Jag jobbar just nu på mitt första jobb. Och vet inte om jag kommer få vara kvar.
Förra sommaren hade jag praktik på en gård i 4 veckor. Första veckan frågade ägaren om jag är intresserad av att jobba där. Jo det va jag så jag började jobba förra November, och har jobbat till och från sen dess. Hade också mer praktik där i våras. Tog studenten i somras. Jag älskar att jobba där, oavsett om det är med betalning eller inte.
Han driver gården själv men han har en anställd som varit mammaledig i 2år (vi kallar henne @), och jag har hjälpt han 1 år ish. (Om man ska vara ärlig så jobbar jag inte vitt, vet att man inte ska jobba svart men inte en enda ungdom där jag bor jobbar vitt) men iallafall, nu när jag jobbade i tisdags så va @ tillbaka, bara en liten mjukstart på en timme. Och då slog det mig, kommer jag ens få jobba kvar här när hon kommer tillbaka helt? Vet inte hur mycket hon jobbade innan mammaledigheten eller hur hon kommer jobba nu efter. Jag blir inringd när jag ska jobba. Men tänk så jobbar hon heltid och chefen inte behöver mig? Eller blir det att hon jobbar lite och jag lite? Jag har ju ingen anställning så jag ligger på tunn is?
Farsan säger till mig “det är ju bara till och fråga hur din framtid ser ut. Frågar du han så visar du intresse av att stanna där”
Men det är inte så enkelt. Levt hela mitt liv med “go with the flo” eller va de heter. Jag bara hänger med på vad som än händer. Jag ställer inga frågor. Jag är också ett nervvrak som går och tänker på saker tills jag mår dåligt. Mitt tankesätt säger ju “Frågar du chefen hur de blir kommer han på snabbare att han inte ska ha kvar dig.” Asså väntar hellre ut tiden och blir förberedd på det värsta än att fråga och få det rätt i ansiktet.
Chefen vet inte om min bakgrund med ångest, övertänkande, depression osv så han vet inte att jag kan bli ett nervvrak. Så han har ingen idé hur mycket mitt huve går nu. Han känner mig som “go with the flo”.
@ har jobbat där sen 2017 tror jag. Och här kommer lilla jag och vill ta hennes jobb haha. Men tror inte hur chefen vet hur mycket jag faktiskt älskar jobbet. Men vet iallafall att han tycker jag är duktig för han skämtar ibland om att jag ska ta över när han går i pension. Han ser inga stora problem med att jag inte har körkort ännu. Han säger att hans kor är mina kor. Jag fick välja ut årets avelskvigor. Jag jobbar själv när han är iväg (typ Öland osånt). Han litar på mig. Och nu finns det ens chans att jag inte kommer jobba kvar.
Jag älskar mitt jobb, vill inte förlora det.
